Ett lopp kan vara vägen till ditt nya liv

Vinnaren har alltid en handlingsplan. Förloraren har alltid en ursäkt. 

 

Jag har vägrat att se mig som en förlorare när det gäller simning. Jag har alltid laddat om.

I bland tycker jag att det kan vara på sin plats att uttrycka sig tydligt. Men ovanstående meningar är inte så jättetrevliga. Men det illustrerar att det mesta i våra liv sitter i våra huvuden.

När ordet "träningshets" dyker upp (nyss i en artikel och i en annan blogg) så reagerar jag starkt. Inte helt underligt med tanke på att jag gärna tränar mer än vad som behövs för att leva ett hälsosamt liv. Det är ett val jag har gjort och är jag är väl medveten om att det finns risker som träningsberoende osv. Att överdriva och hamna i destruktivt beteende är självklart inget som någon strävar efter.

Med det sagt så vill jag protestera mot uttrycks som till exempel "det är inget fel på att vara överviktig". Uttryck som ofta uttalas stödjande till de som är överviktiga och inte riktigt får till en livstilsförändring.

Orden uttrycks i all välmening men effekten är förödande och befäster föreställningen att det är helt okej att fortsätta på samma spår. Sorgligast är det när det kommer till barn. Vi vuxna måste hjälpa våra barn att etablera goda vanor. Och o nej, det är inte lätt.
Min dotter har alltid varit en sockerråtta och har under åren haft de mest kreativa gömställen för sina godisförråd.

De flesta av oss vill inte såra andra människor men är sanningen i det här fallet verkligen så hemsk att höra? Enligt mig så ser sanningen ut ungefär så här:

– Du är värd att känna dig stark och frisk och du är värd att unna dig själv omtanke, tid och kärlek och ändra din livsstil. Du är värd att må bra!!

Jag är uppväxt mitt i en familj och släkt med helt andra vanor än de jag har idag. Jag vet hur alla de kämpar och hur gärna de vill leva annorlunda. Jag vet att problemet övervikt är komplext och ofta svårt att komma tillrätta med. Att se den äldre generationen drabbas av vällevnadssjukdomar, orörlighet och smärta ... det motiverar mig än mer att fortsätta leva som jag nu gör.

Man behöver inte ens vara överviktig för att ha liknande tankemönster som hindrar handlingskraften att komma igång med träningen.

Jag har ett par väninnor som jag vet har börjat så smått, i det tysta, att tänka annorlunda om sig själva. Långsamt håller de på att förändra sin självbild som icketränande till tränande och starka människor. Bara genom att tänka annorlunda kring vad som är träning verkar de kunna påverka sin hälsa.
Det är så härligt att se. Heja er!!!

Jag tror att en tanke föder en känsla, som i sin tur föder en handling. Det finns mängder av studier som visar att det du säger till dig själv påverkar ditt beteende. Det i sin tur påverkar ditt humör och din hälsa. Både psykiskt och fysiskt. Och ibland kanske man inte ens ska lyssna på sina närmaste, om de säger något annat om dig själv än det du själv vet, innerst inne ...

I bland kan början till något helt nytt vara en startplats till ett trevligt lopp! 

Rundtrampsanalys med Team Snabbare

Träna musklerna att arbeta runt hela pedalvarvet så att rundtrampet blir effektivare och mjukare så att det blir lättare att prestera med mindre energiåtgång. Det är tanken med att lägga in rundtrampsträning då och då i cykelträningen.

 

Pål noterade att Rogers högra knä tar en annan bana än vänster.

Som proffs är det säkerligen en naturlig del i träningen. Som motionär kanske det inte är lika självklart varför man ska träna specifikt på att förbättra sitt rundtramp när man cyklar.

När jag köpte en rundtramsanalys, tröskeltest och förslag på träningsupplägg, utfört av Team Snabbare och Pål Török i present till Roger var jag inte helt hundra på varför det var en bra idé. Men efter att ha varit där så känns det solklart:

– Med ett bra rundtramp och bra ankling kan man prestera samma effekt och fart med så mycket som fem slags lägre puls. Och så klart kan man utnyttja rundtrampsfördelen till att istället för att sänka pulsen vid samma fart/effekt, istället ha samma puls men högre fart/effekt, förklarade Pål, som gav Roger 90 min full uppmärksamhet där han även bjöd frikostigt på tips och granskade sittställning, stabilitet och annat med sitt tränade öga.

– Du lär dig också att trampa med båda benen lika mycket, vilket är ganska ovanligt bland cyklister, sa Pål och konstaterade att Roger arbetade mycket mer med vänster ben än höger trots att höger ben visade sig vara grymt mycket starkare i slutet av tröskeltestet när han fick lägga i tyngre växel och pressa fram sina sista krafter.

– Pannbenet är det verkligen inget fel på, konstaterade Pål och det har jag ju sett vilka resultat det kan pressa fram ...

Jag själv, som satt bredvid och bara tittade lärde mig en hel del och kände att några minuters enbensrundtramp inte är så dumt att lägga in varje vecka. När jag tränade inför Vättern förra året använde jag "rundtrampsfokus" när jag blev trött och för att verkligen klara att hänga med i klungans tempo när jag dippade.

Roger verkade nöjd med sitt pass med Pål och tyckte att det överträffade förväntningarna.

Plankan på rätt sätt.

Tröskeltest, tufft, ensam, utan musik ....

Stärk sätet, tipsade Pål och visade övningar.

En kväll med triathloninspiration

I torsdags tankade jag huvudet fullt av positiva triathlonminnen. Jag tog min gravida kropp till Huvudstabadet i Stockholm för att spana in premiären för Stockholm triathlons gratistränigskvällar.

 

Det är så härligt den här tiden på året och säsongen har precis börjat.

Det är så KUL med triathlon!!! Triathleter är så trevliga! Man får vara ute oavsett väder och vind.  Varje gren innebär sin egen utmaning. Det finns alltid något att utveckla och fundera över. Triathlon med sina tre delmoment kräver lite, lite mer fokus, planering och närvaro i nuet. Kroppen blir så grymt skönt genomarbetad.

Allt detta blev jag påmind om när jag minglade runt och mest njöt av stämningen under Stockholm tritahlons premiärevent i torsdags.

Det var oväntat lite folk som var där, noterade jag och Roger. Många gamla välbekanta ansikten lyste med sin frånavaro och hela eventet kändes väldigt inriktat på nybörjare, vilket är toppen såklart. Det är en del av att sporten känns så öppen och inbjudande.

Det var soligt, lite försommarkyligt i skuggan men enormt humörhöjande. Någon undrade om jag brukar köra triathlon ... det ser tydligen helt osannolikt ut just nu ... hehe ...

Jag log igenkännande när jag hörde två tjejer diskutera våtdräkter och om de skulle våga anmäla sig till en sprint. Jag vill så gärna lägga mig i och utbrista:

– Jaaaa! Gör det!! Det är superkul och det är klart ni klarar det!!

Som ni ser så har jag inte fått någon bebis än men nu är det inte långt kvar. Jag har slutat jobba och jag tänker lika mycket på förlossning som strategi för att hålla mig lagom mycket i skinnet när bebisen kommit och ändå få börja se framemot att den där post-bebis-löpturen är betydligt mer inom räckhåll nu än i vintras.

Och jag har ju dessutom saknat bloggandet i trötthetsdimman. Så nu när jag är ledig så hoppas jag på lite tätare uppdateringar här igen. Nästa helg är det Utö Swimrun och vi får finbesök från Narvik. Har vi tid så ska vi följa loppet på plats.

Åh vad jag längtar ned i vattnet ...

Tappra kämpar som får tips om open water-sim.

Deltagarna bestod inte enbart av nybörjare.

Generöst med träningstid och träningstips.

Lyckan finns i ett lopp

Jag vet att det finns de som tycker att man skryter. Men att uttrycka sin glädje över ett lopp handlar inte om skryt. Att delta i ett lopp, vilket som helst, framkallar faktiskt äkta lycka, äkta gemenskap, äkta peppkänsla, äkta känsla av "I-am-the-king-of the-world"!

 

Hög stämning under starten i Kalmar.

Förväntan. 
Besöket i expot och uthämtningen av startnumret.
Sippandet på rödbetsjuicen, plocket med utrustningen, den oroliga sömnen och den omsorgsfullt komponerade frukosten.
Plötsligt är det dags att gå till startfållan. Och är det inte typiskt att du känner dig lite, lite sen och stressen slår till.
– Jag får ju inte missa starten.
Men såklart så är det ingen fara. Marginalerna finns där. Du hinner baja-maja besöket, ta din energi och så trycker du igång klockan på armen, eller appen i telefonen.

Har du deltagit i några lopp så vet du precis vad jag snackar om. Visst är det lite bitterljuvt det där dygnet innan start?
Jag kommer aldrig glömma min skräcknatt två dygn före Ironmanstarten förra året. Och jag skojar inte, här snackar vi ren och skär skräck, ångest och mardrömmar.

Roger hade om och om igen kört en av de otroligt snygga PR-filmerna för Ironman säkert miljoner gånger och den där musiken och hamrandet i klippet ... jösses ... nervositeten i mitt huvud förvandlades till samma rytm och den där natten drömde jag om hur jag sprang i öken och konstaterade att nu dör jag ....

Kul så här efteråt, men då ... jag var helt paj när jag vaknade och livrädd för att inte få kontroll på mina nerver. Men sista natten sov jag ... ända till klockan ringde 04:00 och lugnet satt där som en smäck. Som ren magi!

I söndags så stod jag i startfållan för dem som siktade på en halvmara under Wings for life world run, som är Roger och mitt nya mys-favorit-lopp. Jag sprang ju på den tiden förra året men i v 33, tung kropp och en plan att gå var jag lite orolig att bli omkullsprungen. Men det gick fint.

Tatuering på Rogers vad och ... utsikten nedåt skorna är ganska begränsad ...

Stämningen var skyhög, himlen blå, Kalmar vänligt och både jag och Roger konstaterade att det är så här, precis så här vi vill tillbringa vår fritid. Man blir så GLAD av lopp!
Och jag var till och med supernöjd med min promenad och Roger belåten över att avverka en halvmara. Där längst bak i ledet där jag befann mig kämpades det som mest, som vanligt. Det var människor med imponerande hög ålder som kämpade på, de som kämpar mot sjukdomar, skador eller övervikt! Vilken power! Och vilken segerkänsla alla dessa kämpar utstrålade.

En fantastisk dag, i en fin stad och ett supertrevligt lopp.

Och här, på toppen av Ölandsbron så tog mitt lopp slut, 5,3 km på 53 min.

Här är filmen som framkallade mina mardrömmar.